Längden anpassas enl. texten ovan. Man
skymtar underlägget längst till vänster.
Är Du nybörjare läs igenom hela denna sida innan Du fräser någonting.
Ett av de allra viktigaste hjälpmedlen förutom en
elementpensel måste man själv
tillverka till sin fräs. Det är ett parallellanslag ( mall ). Används när man
skall fräsa parallellt eller vinkelrät mot bordet, direkt eller i
maskinskruvstycke. Tillverkas av en bit vinkeljärn
c:a 50 mm längre än den
totala längdmatningen. Mallen fästs på fräsbordets insida med 2 st.
insex MC6S skruvar. Fräs flänsen så den blir parallell med fräsbordet. För att skydda fräsbordet skall Du alltid
använda underlägg av något slag t.ex. masonit när Du fäster detaljer
som skall bearbetas direkt på fräsbordet eller när Du skall fräsa
kanter. Vill Du inte borra och gänga i fräsbordet kan Du fixera vinkeljärnet
med ett par snickartvingar.
Längden anpassas enl. texten ovan. Man
skymtar underlägget längst till vänster.
Kolla även Projekt. Klicka här
Innan du börjar att fräsa någonting är det synnerligen viktigt att Du säkrat chucken med sin ev. dragstång, och är klar över hur Du skall spänna upp Ditt arbetsstycke. Du kan spänna upp det direkt på fräsbordet med hjälp av spännjärn, i ett skruvstycke som sitter fastspänt på fräsbordet eller i något annat hjälpmedel t.ex. vinkelhylla eller rundmatningsbord. Viktigt är att allt är väl fastspänt och väl förankrat i fräsbordet. Många har mist både fingrar och ögon genom att slarva med fastspänningen. Chansa aldrig !! Dessutom ! Bär alltid skyddsglasögon ! Inte bara arbetsstycket kan rubbas men värre är om fräsen bryts av - särskilt klena fräsar och högt varvtal - då är det lätt att en flisa kan förstöra ett öga. Lås också alla matningar som inte används ! Som sagt chansa aldrig.
Det finns flera olika typer av fräsar, 2 -3 - och 4 skäriga. De 2 och 3 skäriga kallas spårfräsar, och används just till att fräsa spår, de 4 skäriga kallas pinnfräsar och används mera universellt. Finns i olika längder. Det finns pinnfräsar med spåndelande skär ( liknar gängtappar ) samt pinnfräsar med radie och kallas ofta kopierfräsar. Pinnfräsar med radie är borrande. Det finns även hörnradiefräsar för avrundning av skarpa kanter , T-spårsfräsar och vinkeländfräsar ( laxspårsfräsar ). Slitsfräsar liknar små cirkelsågsklingor och används med en speciell dorn som antingen passar direkt i spindelnosen eller som passar i en spännhylsa. Till fräsarna hör även planfräsar med 4 eller fler hårdmetallskär, oftast vändskär. Skären sitter på en "krona" som anbringas på en dorn som passar till fräsens spindelnos. Det finns också speciella kugghjulsfräsar i olika moduler. Till kugghjulsfräsar måste man också ha en speciell dorn. Även sticklar och D-bits räknas till fräsarna. Sticklar och D-bits har bara ett skär.
Överst slitsfräsar, t.v.
spånbrytande pinnfräsar, t.h. T-spårsfräsar.
Slitsfräsar kan förutom att fräsa slitsar även användas till att kapa
material.
Tillbehör
Spännhylsechuck är ett måste men det är inte
nödvändigt att köpa en hel sats med spännhylsor. De flesta fräsar med liten
diameter har
oftast 6 mm skaft så mindre spännhylsor behövs knappast. Sedan kan man
ju köpa
lösa spännhylsor efterhand som man behöver. Spännhylsor finns även för fräsar med
tumsmått i skaftet.
Maskinskruvstycke är det mest använda tillbehöret.
Skruvstycket fästs i fräsbordet med T-spårsmutter eller spännjärn, och
detaljen man skall bearbeta fästs i skruvstycket. En del föredrar ett
"stelt" skruvstycke, d.v.s. den lösa backen är stelt styrd i gejder
och är alltid parallell med den fasta backen. Själv föredrar jag en något lösare
rörlig back som kan ta upp variationer på ett par 10-delar åt varje håll.
Detta om ämnet som skall spännas fast inte är 100% lika tjockt eller brett.
Det är bra om skruvstycket har utbytbara backar/foder som man kan tillverka
själv allt efter behov. Många köper ett alldeles för stort, dyrt och
komplicerat maskinskruvstycke. Ju enklare ju bättre. Vridbar bottenplatta
gillar jag inte. JULA har en mycket bra serie av
maskinskruvstycken.
Ett rundmatningsbord med delningsskivor är synnerligen användbart och dessutom nödvändigt för flera fräsoperationer. T.ex. vid fräsning av kugghjul. Används också tillsamman med chuck eller skruvstycke för komplicerade fräsoperationer.
En vinkelhylla kommer man kanske förr eller senare att behöva. Vissa detaljer kan inte spännas upp på annat sätt. Vinkelhyllan kan ha T-spår eller cylindriska (ev. gängade) hål och detaljen kan spännas fast med bult eller spännjärn och fästes i fräsbordet på liknande sätt. Som tidigare nämnts finns det såväl fasta som ställbara vinkelhyllor.
Bland de mer sofistikerade tillbehören kan nämnas ursvarvningshuvud och sinushylla.
Vad Du än skall fräsa: anpassa spindelhastighet, skärdjup och matning för materialet Du skall fräsa i !
Se till att Du fräser på rätt sätt. Kolla översta bilden härunder så ser Du att fräsens skärriktning är motsatt matningen. Det är rätt sätt att fräsa på, och kallas mot-fräsning. D.v.s. att arbetsstycket matas mot fräsens rotationsriktning. Skall Du ta fler skär får Du mata tillbaka till startpunkten utan att ändra inställningarna. Först där kan Du mata in eller ner för flera skär.
Rätt sätt att
fräsa = mot-fräsning. Här kommer varje skär på fräsen att
efterhand ta sitt spån från en slät yta utan att hugga i något.
Fel,
om Du fräser på
detta sätt kan fräsen hugga i den obearbetade kanten. Den kan "klättra"
utan att kunna skära och bryts lätt av. Kallas
med-fräsning. D.v.s att fräsen och arbetsstycket har samma
rörelseriktning. Undvik detta !
Skall Du fräsa ett T-spår måste Du förfräsa med en spårfräs som har T-spårsfräsens skaftdiameter. T-fräs med lågt varvtal och låg matning.
Fräsa laxspår kräver stort kunnande och rekommenderas inte till nybörjare. Man måste "trixa" ganska mycket med matningar och inställningar.
De flesta fräsmaskiner som vi "hobbyfräsare" använder har inga som helst automatiska matningar som är relaterade till varvtalet. Man får mata för hand, och man lär sig med tiden att "lagom" är bäst, och att rekommenderat skärdjup, spindelhastighet och matning inte är framtagna på en höft. Följer man inte dessa kan det bli kostsamt med förstörda fräsar. Skaffa därför skärdata, och rätta Dig efter dessa.
Det finns generella regler för val av varvtal:
- ju större fräsdiameter - desto lägre varvtal, skärdjup och matning
- ju hårdare material - desto lägre varvtal, skärdjup och matning
- planfräs kräver alltid absolut lägsta varvtal, skärdjup och synnerligen låg matning
- slitsfräs kräver också lägsta varvtal, skärdjup och matning.
- högt varvtal och hårt material ger hög värme - och hög värme klår fräsens eggar.
Det är bättre att fräsa med lite för lågt varvtal och mata försiktigt, än att busa på och bränna eller bryta en fräs.
Säkerhet.
Som nämnts på annat ställe är det livsfarligt att fräsa någonting utan att det är ordentligt fastspänt mot fräsbordet - eller i maskinskruvstycke - eller i chuck. Om fräshuvudet eller fräspelaren är svängbart se till att det är ordentligt fastlåst liksom matningen för frässpindeln. Använd ALLTID skyddsglasögon - och akta fingrarna !!! Håll rent på och omkring fräsen.
Fräsa med index.
Alla matningsrattarna har indexskalor. På min fräs är det 0,05 mm mellan
varje skalstreck och 2,5 mm på ett helt varv. Eftersom det alltid är ett visst
glapp i gängorna är det viktigt att man alltid
matar åt samma håll
när man använder index. Hur stort glappet är kan Du få en uppfattning om
genom följande test:
Mata fram tills Du kommer till 0:an på indexet, lås bordet och mata tillbaka
försiktigt tills det tar emot. Räkna delstrecken och Du vet nu hur stort glappet är.
Att fräsa efter index
är en mycket säker metod om Du är noggrann. För längdmatning finns 2
flyttbara stopp. Använd dessa så ofta Du kan. Bestäm var Du skall börja,
sätt det ena stoppet, fräs med index eller mät t.ex. med skjutmått,
passbit eller liknande mellan
centrumstoppet och det andra flyttbara stoppet den fräslängd Du vill ha. Glöm
inte att spänna fast stoppen ordentligt. Du kan nu inte fräsa utanför de nu satta gränserna och behöver inte tänka på index. Mycket tidsbesparande eftersom Du fräser mot de bestämda stoppen.
Dessvärre är de flesta fräsarna för oss amatörer inte utrustade med
stopp för tvärmatningen. Där får man lita till indexskalan eller
tillverka stopp själv. Under frästips
hittar Du en enkel anordning för mekaniskt tvärmatningsstopp som Du själv kan
tillverka.
Innan man blir
van vid sin fräs kan det vare skäl att med t.ex. tuschpenna märka matningsrattarna med pilar
och ange IN resp. UT eller FRAM resp. BACK.
Urfräsning
Man behöver ibland göra en urfräsning mitt i ett ämne. Försök aldrig fräsa utan att först ha förborrat ett starthål. Visserligen finns det s.k. självborrande fräsar men lita inte på att det alltid kommer att lyckas ! I de flesta fallen kommer fräsen att brytas av i samma stund Du börjar mata - i synnerhet om fräsen är klen. Även här gäller det att fräsa på rätt sätt = mot-fräsning. Använd aldrig en fräs som borr ! Använd de fasta stoppen så ofta Du kan.
Kapa inte upp småbitar ur ett ämne när Du skall tillverka små detaljer. Fäst upp hela ämnet, färdigfräs detaljen eller detaljerna och kapa sedan. Småbitar kan vara hart när omöjliga att fästa upp när de skall bearbetas. Skall Du fräsa ut 2 eller flera exakt lika detaljer, se om det går att fästa ihop dem ovanpå varandra och fräsa i samma uppspänning. Ibland kan det löna sig att lämna kvar utrymme för ett par "öron" där bitarna kan skruvas till varandra. Höger - vänster detaljer fräser man "rygg mot rygg" och kapar mellan detaljerna. Glöm inte att lägga till mått för fräsen Du använder för att kapa. God planering är alltid nyttig. Gör gärna en skiss med de viktigaste måtten. Tänk också på att draget material - stål eller mässing gärna "slår" sig om man fräser på bara en sida. Det beror på spänningar i materialets ytterskikt. Det komprimeras mer på yttersidorna än i mitten när det drages.
Allmänt
Skall Du centrera fräsen över vissa mått på ett ämne och utgår från en kant, glöm inte att räkna med fräsens eller borrets diameter. Gör gärna en skiss med måtten så ser Du hur Du skall mata och om Du skall lägga till eller dra ifrån hela eller halva diametern.
En fräs är mer "universell"
än en svarv, men kräver i gengäld mer av fräsaren än av svarvaren. I
en fräs kan man t.o.m. svarva ! Jovisst, om man har ett rundmatningsbord går
det alldeles utmärkt. Jag har en god vän som tillverkar vevaxlar till små
doseringspumpar. Han gör allt i sin fräs. Lagerpassningar, vevsläng
o.s.v. allt ! Inte en operation i svarven. Detta förklarar vad jag skrev tidigare:
"det krävs mer av en fräsare än av en svarvare". Jag
har fräst en vevaxel som demonstration. Du kan kolla på "Projekt 2" på startsidan.